Vi är påskens vittnen och därför är det inte tid att ge upp!
Temat för söndagen efter påskdagen var ”Påskens vittnen” och alla evangelietexter - från de tre årgångarna - var hämtade från de sista kapitlen i Johannesevangeliet.
Där får vi möta Jesu lärjungar när de har tagit sig tillbaka till Tiberiassjön och sitt fiske. Mitt i kaos, sorg och besvikelse var det säkert tryggt att dra sig tillbaka till något välkänt. Vad skulle de annars göra i det läge de befann sig i? Något måste de ju göra, när livet med Jesus tycktes vara över.
Efter en hel natts hårt arbete, utan någon fisk i näten, kom de tillbaka till stranden. Just där, möter Jesus dem och säger åt dem att ro ut en gång till, och lägga ut näten igen, fast denna gång på högra sidan båten.
Det är som att han säger:
”Ge inte upp! Hör mina ord, ha tillit, våga sats en gång till! Jag är här hos er!”
Sedan kunde de knappt dra upp all fisk som fanns i näten och Jesus bjöd dem på frukost.
I en annan text är det Petrus som är i fokus och vi får följa hans samtal med Jesus. Hur han får möjlighet att hitta tillbaka till sig själv och Jesus, efter hans svek under påsken. Petrus får en ny chans, ett förnyat uppdrag och möjlighet till upprättelse.
Ytterligare en annan händelse som Johannes berättar om är hur lärjungen Tomas missade första tillfället då Jesus visade sig för lärjungagruppen och det beskrivs hur omöjligt det var för honom att ta deras ord på att Jesus verkligen var uppstånden. -”Jag måste själv få se”, sa han. Det skulle inte dröja så länge innan han fick den möjligheten och tvivel kan bytas mot tro.
Så lämnar Jesus sin frid till sina efterföljare och Hjälparen, den heliga Anden; kraften och modet att gå vidare.
Vi är också påskens vittnen och kan identifiera oss själva och våra sammanhang i lärjungarnas erfarenheter. Därför är det inte tid att ge upp!
- Uppgifter
- Kategori: Pastor Carin
Bildkälla: Julkrubba. Tygapplikation 45x90 av Lillemor Hallin. Licens CC BY-SA 4.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0>, via Wikimedia Commons.
Julhälsning 2024
Vi tackar Gud och varandra för året som gått.
Nu önskar jag er alla en fridfull jul och ett gott nytt välsignat år, 2025.
Låt oss, mitt i allt som är svårigheter och mörker i vår värld, ta till oss det glada budskapet om att Gud kommer till oss i barnet Jesus. Glädjen står i centrum under julen, en glädje för alla folk. Vi ber om fred och frid i våra hjärtan och bland världens folk och länder.
Vi ber om Guds ledning och styrka under det nya året, för oss var och en och alla goda krafter i vår värld, så att vi kan hjälpas åt att laga det som är trasigt och tillsammans skapa goda gemenskaper och samhällen där alla inkluderas.
Jesaja 9: Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.
Lukas 2: Ängeln sa till herdarna: Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.
Må Kristus födas som tro i ditt hjärta, en tro som bär genom hela livet.
Må Kristus födas som hopp i ditt hjärta, ett hopp oavsett hur livet kommer att se ut.
Må Kristus födas som kärlek i ditt hjärta, en kärlek som alltid finner rum i ditt liv och samtidigt kan delas i generositet.
Amen
Pastor Carin
Jul 2024
- Uppgifter
- Kategori: Pastor Carin
Välsignad adventstid!
Vi ber med ord av Margareta Melin:
"Adventsljusen tänder vi ett efter ett, en brinnande bön för sanning och rätt.
Det första ska lysa i mig djupt härinne, bevara mitt hjärta och värma mitt sinne.
Det andra ska lysa för alla jag känner, att alla får plats och kan leva som vänner.
Det tredje ska lysa för alla som lider, som kämpar och drömmer om lyckliga tider.
Det fjärde ska lysa för marken och skogen, för luft och för hav och vår framtid på jorden.
Adventsljusen tänder vi ett efter ett, en brinnande bön för sanning och rätt."
Pastor Carin
Advent 2024
- Uppgifter
- Kategori: Pastor Carin
En regnbåge syns över Hallunda efter en regnig kväll. I Bibeln kan vi läsa om regnbågen i den första och sista boken.
I 1 Mos 9:12–13 står det: Gud sa till Noa och hans familj efter den stora floden: Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen.
I Upp 4:3 berättas det om en regnbåge kring tronen i himlen. På ett annat ställe (Upp 10:1) kan vi läsa om en väldig ängel med en regnbåge kring sitt huvud. Regnbågen handlar om hopp, att något nytt kommer och samtidigt om Guds trofasta, orubbliga förbund. För Noa och hans familj skulle livet efter floden just börja. Under fyrtio dagar hade det varit översvämning och talet fyrtio berättar om att det nu skulle komma en ny tid.
Uppenbarelsebokens författare skriver om en ny himmel och en ny jord. Mitt i det som nyskapas syns regnbågen, som tecknet på att något nytt är i görningen, hoppet om himlen som vi en dag får se och erfara. Vi befinner oss i fastans fyrtio dagar och väntar på påskens mysterium. Under fastans tid lever vi i hoppet, väntar på påskens under, att få påminnas om och leva det nya livet i Kristus.
Det finns mycket talsymbolik i Bibeln. Förutom talet fyrtio kan nämnas talet sju, som står för fullkomlighet. Regnbågen innefattar sju färger och påminner oss därför inte bara om Guds förbund utan även om att i Gud finns fullheten av allt. Regnbågen står också för längtan, att få erfara det där ”sen” efter regnet, himlen efter jordelivet, uppståndelsen efter fastan.
Dessa dagar stavar jag också på det som står i församlingens vision, ett av de åtta orden - som är formulerade efter varje bokstav i H-A-L-L-U-N-D-A -aktualiseras på ett särskilt sätt: ”Längtan - efter fördjupad närhet i språkgrupperna, mellan dem och till närsamhället.” Jag är nyfiken på vad som kommer med dessa ord, vad min längtan bär med sig. Kanske är vi många som bär ett hopp och önskar se en regnbåge över vår församling och närsamhället där vi är särskilt kallade att dela evangeliet. Mitt i längtan är nuet det enda vi har men det finns ingen konflikt i att både spana framåt och samtidigt glädjas åt och ta ansvar för det. Båda perspektiven hör till pilgrimsvandringen som vi går tillsammans, i alla väder, trygga vad som än händer, omslutna av Guds förbund och fullhet. En dag får vår längtan svar.
Herren lever, våga tro det, lämna den tid som gått. Hoppet är framtid, nu är livet, vår möjlighet. Psalmer och Sånger nr 155.
Pastor Carin
Februari 2024
- Uppgifter
- Kategori: Pastor Carin
I detta Programblad beskrivs församlingens och de tre språkgruppernas framväxt och förändring. Vi kan också benämna det, ”Pilgrimskyrkans identitet, utmaningar och möjligheter”. Kyrkans identitet - oavsett var den finns - är att vara ”mobile” och ”shifting”, en kropp som rör sig, föränderlig, sårbar och samtidigt stark, då den ju är Kristi kropp. Med detta perspektiv kan vi också lägga till att vi som kyrkans olika delar inte själva helt förfogar över den. Identiteten är djupt förankrad i Kristus och därmed finns också likheter med inkarnationens mysterium, möjligheter och begränsningar.
Genom att Gud blev människa, begränsas Gud - på ett sätt - till en viss plats och tid, men får samtidigt möjligheter att agera, genom Jesus. Så har det också varit, är och kommer det att vara för Kristi kyrka i världen, oavsett vilken kontext den finns i. Alla typer av begränsningar innebär samtidigt möjligheter till nya former, att framträda och verka som församlingskropp. Precis som en människas kropp förändras över tid, så gör också en församlingskropp detsamma. Detta är helt i linje med evangeliet som behöver landa i varje ny tid och finna livsutrymme i de avgränsningar som är för handen, och som i samma stund erbjuder ett specifikt sätt att framträda och verka.
Vi kan fundera över kyrkans identitet utifrån tre bilder, utan att göra någon värdering dem emellan. Är kyrkan som ett tempel, det vill säga, en fast plats, men traditioner och riter som det både kan vara svårt eller lätt (om igenkänning finns) att ta sig in i, som samtidigt talar om rötter och förankring? Är kyrkans identitet i stället som ett tält, flexibel, flyttbar och öppen för förändring? För det tredje: Ser kyrkan sig möjligen som ett värdshus, där hon blir en plats för alla skadade längs vägen och där den skadade lär oss att vara sårbara och att motta omsorg, med berättelsen om den barmhärtige samariern i åtanke (Lukas 10)? Kanske finns det drag av alla dessa tre bilder, i att vara en församling.
En pilgrimskyrka behöver kontinuerligt ställa sig frågan: ”What now”? Vad är det som rör sig bland oss och i världen, som behöver få en påverkan i våra liv, i gudstjänst - och församlingslivet? Vad säger oss evangeliet idag? Detta gör oss uppfinningsrika, benägna att gå vidare, som den Pilgrimskyrka vi är och törstande efter Andens ledning. Psalm 63:2 “Gud, min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land.”
Pastor Carin
Oktober 2023
- Uppgifter
- Kategori: Pastor Carin
Svaret är Equmeniakyrkan Hallunda, eller snarare Hallunda frikyrkoförsamling. Så hette den kropp som såg dagens ljus i mars 1970 och motiverade bildandet på följande sätt:
“I starkt medvetande om kallelsen att bringa Guds evangelium även till Botkyrka-stadens 45 000 invånare beslöt man att bilda Hallunda frikyrkoförsamling.”
Ungefär tre år senare började församlingen framträda i Hallunda med omnejd. Inflyttningen var intensiv i de nybyggda områdena i norra Botkyrka under denna period och inte bara en bygd nyskapades, utan också Kristi kyrka. Den fick ett nytt uttryck i och genom den nya församlingsgemenskapen vilken alltsedan början av 1970- talet ständigt omformats. Det gör en församlingskropp men kallelsen har varit och är densamma än idag.
Distriktsföreståndare Bernt Wåhleman (numera pensionär och återkommande predikant i gudstjänstgemenskapen kl 10.00) skrev följande i Svensk Veckotidning i februari 1987 - bland annat med tanke på norra Botkyrka - i en artikel med rubriken ”Har Gud skapat tätorten?”: “Samhällsomvandlingen har på kort tid strukturerat om åtskilligt på många håll i landet. Och processen fortgår. Mitt i allt detta måste kyrkan finnas. Men hur arbeta, när allting omkring den förändras?”
Utifrån Bibelns berättelser och människor kan vi förstå och se på oss själva som pilgrimer. Vi är på en vandring genom livet som Jesus efterföljare och behöver påminna oss om den grundinställning vi tillsammans formulerat i Församlingsordningen:
I väntan på Kristi kyrkas synliga enhet är församlingen ett provisorium. Vi behöver vara öppna för att ompröva vår organisation och våra verksamhetsformer inför de behov och nya utmaningar som möter oss i församlingen och i dess omgivning. Det är dock viktigt att vara trogen syftet, att vara de troendes gemenskap genom att dela Kristuslivet och föra det vidare.
Hur långt är ett halvt sekel? Svaret är 50 år. Vi ber om nåden att få fortsätta vandringen - den församlingskropp som vi är idag och kommer att vara - minst ett halvt sekel till och fortsätta dela Kristuslivet och föra det vidare, på många olika sätt. Enhet i mångfald. I tjänst för Gud, samhället och våra medmänniskor. “...jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag.” Filipperbrevet 1:6.
Pastor Carin
Maj 2023
- Uppgifter
- Kategori: Pastor Carin
Så här års tittar man i backspegeln, skriver Verksamhetsberättelse och tackar Gud och varandra för det år som vi nyss avslutat. Därefter blickar vi framåt. År 2023 är något av ett julibéumsår i Equmeniakyrkan Hallunda.
I februari är det 10 år sedan Norsborgs Metodistförsamling uppgick i Hallundakyrkans församling (som församlingen hette då).
I oktober har det gått 15 år sedan vi började inbjuda till gudstjänster och verksamhet också på engelska.
Vi förblev en församling men utvecklade tre språkgrupper. När vi blickar tillbaka på alla dessa år kan vi konstatera att församlingen har varit med om en svårslagen resa. Vi har i bagaget både personliga och gemensamma erfarenheter och minnen. Själv kan jag säga att det är med en enorm tacksamhet jag blickar bakåt. Guds vind har blåst på oss och vi har sällan vetat vartåt det kommer att bära. Tillit, uthållighet, flexibilitet, öppenhet, nyfikenhet och nytänkande är några av de ord jag vill använda för att beskriva åren som gått.
Under en så pass lång resa - i tid - hinner man uppleva både toppar och dalar. Våra utmaningar har varit många, till exempel skavet i en stor mångfald, kulturkrockar och stora behov där resurser inte alltid räckt till. Topparna vill jag påstå har framförallt varit de gånger vi fått till goda gemensamma mötesplatser, erfarit växt och utveckling i de olika språkgrupperna samt fått erfara brödunder av olika slag.
Framåtblickandet, hur ser det ut? Vi får fortsätta att vara grundade i kyrkans kallelse: Tillsammans söker vi oss närmare källan, ljuset, kraften, vår Skapare, Räddare och Hjälpare. Samtidigt, i en ständig rörelse, “utåt” - på olika sätt och med olika språk - till den värld Gud älskar. Här behöver vi tillsammans söka former och relevanta sätt att framträda som församling, i varje ny tid, med de resurser vi tillsammans är och har.
Jag ser fram emot att fortsätta resan och att allt mer implementera den Vision som mejslats fram under en tid: Enhet i mångfald. Tjänar Gud, samhället och våra medmänniskor. Låt oss även framgent vara nyfikna på varandra och vad som kommer härnäst, närvarande i den kontext vi finns i och ha fortsatt mod till nytänkande.
Vi går i vår Herre Jesu Kristi namn!
Pastor Carin Hemmati
Januari 2023
- Uppgifter
- Kategori: Pastor Carin
